Moby - Last Night
Det känns som lite av ett omöjligt uppdrag att ge sig in på Moby så vi ska som vanligt hålla det onaturligt basic och bara skrapa lite på ytans yta.
Han är ju inte en nybörjare direkt. Efter 8 studioalbum och minst dubbelt så många samlingar och blandningar och jag vet inte vad kan man tänka sig att Moby vet exakt vad som ska göras och hur det ska låta för att han ska vara nöjd. (Eller för att han ska sälja plattor och få vara med i reklamfilmer)
Så till Last Night. Det är definitivt inte lika djupt och melankoliskt som förut. Nu är det pang på med mer beats och mer dansvänligt. Han raggar in sig på i princip alla olika genres och det blir riktigt spännande. Det fungerar därför i princip alltid, från tuppluren(Mothers of the Night) till förfesten (I Love To Move In Here), genom taxiresan (Ooh Yeah) och till dansgolvet (Everyday It's 1989).
Låtlista:
- "Ooh Yeah" - 5:18
- "I Love To Move In Here" - 4:45
- "257.zero" - 3:38
- "Everyday It's 1989" - 3:40
- "Live for Tomorrow" - 4:02
- "Alice" - 4:27
- "Hyenas" - 3:35
- "I'm in Love" (Wendy Starland) - 3:43
- "Disco Lies" - 3:23
- "The Stars" - 4:21
- "Degenerates" - 3:58
- "Sweet Apocalypse" - 5:19
- "Mothers of the Night" - 3:19
- "Last Night" - 4:53
- "Lucy Vida" [Hidden Track]*
The Notwist - The Devil, You + Me
Jag har aldrig gillat The Notwist särskilt mycket. Tycker inte att musiken känns givande eller egen på något sätt. Den åsikten håller jag delvis kvar vid efter The Devil, You + Me. Visst, det är faktiskt väldigt, bra men också väldigt lika och väldigt beskedligt. Men å andra sidan så är väl det helt okej ibland.
Jag måste dock ändra på min generella uppfattning om The Notwist. Från "dåligt och likt något annat" till "fantastiskt och likt något annat". Tack The Devil, You + Me för det! För det är en riktigt bra skiva som man kan spela om och om igen utan att riktigt tröttna. Det är faktiskt väldigt ovanligt och i det här fallet väldigt underligt.
Låtlista:
- "Good Lies" – 5:23
- "Where in This World" – 4:38
- "Gloomy Planets" – 4:49
- "Alphabet" – 3:02
- "The Devil, You + Me" – 3:39
- "Gravity" – 3:56
- "Sleep" – 3:46
- "On Planet Off" – 5:06
- "Boneless" – 2:55
- "Hands on Us" – 4:28
- "Gone Gone Gone" – 2:09
Peter Broderick - Home
Peter är dansken som bara i år släppt 2 album. I början av året släppte han Float som var en instrumental historia. På nya Home är det lite mer Singer-Songwriter och vi kan snabbt konstatera att det inte är ett misstag.
Delar av skivan är så där drömskt perfekta att det är svårt att inte fastna. Tänker då främst på With The Notes In My Ears och Not At Home som påminner om Iron & Wine och Chris Holmes.
Annars har jag problem med att ge en ordentlig beskrivning. Det känns som något man glömt från barndomen eller som något från en dröm man inte kommer ihåg; lugnt, melodiöst och vackert.
Låtlista:
1. Games
2. And It's Alright
3. With The Notes In My Ears
4. Esbern Snares Gade 11,2tv
5. Below It
6. Sickness, Bury
7. Not At Home
8. There And Here
9. Maps
10. Games Again
Betyg: 8/10 - En mycket stark åtta. Ett drömligt album, svårt att helt greppa.
Glasvegas - Glasvegas
Så har vi då "Hyper-hypade" Glasvegas från Skottland. Årets stora stjärnskott inom Indie-rock. Med högsta betyg från många accepterade kritiker borde det vara något riktigt bra. För höga betyg är inte vanligt inom musikbranchen. Det är roligare att såga än att hylla. Det tuffaste som finns är att tycka tvärt emot vad alla andra tycker. Jag gör inte det i det här fallet; grabbarna kan mycket väl ha gjort årtusendets hittills bästa album.
Efter bara ett par sekunder (om man räknar bort första halvminuten som bara är tyst) är jag fast. Sen släpper de inte taget på väldigt lång tid. För att citera min vän Elton: "Det här är ett album man ska höra från början till slut, utan paus". Det är så sant det kan bli, varje låt i sig kanske inte är det bäst jag hört. Men tillsammans bildar de någon form av naturligt soundtrack till livet. Man mår bara så djävla bra med Glasvegas i lurarna. Kan faktiskt på rak arm inte nämna namnet på en enstaka låt. Det är helheten som är storheten. Helt sanslöst bra!
Låtlista:
| 1. | "Flowers and Football Tops" | |
| 2. | "Geraldine" | |
| 3. | "It's My Own Cheating Heart That Makes Me Cry" | |
| 4. | "Lonesome Swan" | |
| 5. | "Go Square Go" | |
| 6. | "Polmont on My Mind" | |
| 7. | "Daddy's Gone" | |
| 8. | "Stabbed" | |
| 9. | "S.A.D. Light" | |
| 10. | "Ice Cream Van" |
Betyg: 10/10 - Ingen tvekan, fungerar alltid.
Keane - Perfect Symmetry
Efter en efterlängtad förfrågan på sidan är det nu dags att ressensera gamla kära Keanes senaste album Perfect Symmetry.
Har egentligen inte så hemskt mycket att säga, albumet är verkligen ett steg i rätt riktning och jag gillar det grymt mycket. Vissa delar håller 10-poängsklass och vissa ligger nere runt 6 pinnar. Men man påverkas inte så hemskt mycket. Man lyssnar och gillar vad man hör men känner ingenting.
Soundet är lite nytt och personligen tycker jag att det är lyckat. Det är mäktigare och mer The Verve och U2 där det tidigare bara varit Travis och Jason Mraz... typ.
Låtlista:
| 1. Spiralling 2. Lovers Are Losing 3. Better Than This 4. You Haven't Told Me Anything 5. Perfect Symmetry 6. You Don't See Me 7. Again & Again 8. Playing Along 9. Pretend That You're Alone 10. Black Burning Heart 11. Love Is the End |
| Betyg: 8/10 - Åttan är svag, albumet är mycket bra men känslan uteblir. |