ViolenceSounds

Så har vi då "Hyper-hypade" Glasvegas från Skottland. Årets stora stjärnskott inom Indie-rock. Med högsta betyg från många accepterade kritiker borde det vara något riktigt bra. För höga betyg är inte vanligt inom musikbranchen. Det är roligare att såga än att hylla. Det tuffaste som finns är att tycka  tvärt emot vad alla andra tycker. Jag gör inte det i det här fallet; grabbarna kan mycket väl ha gjort årtusendets hittills bästa album.

Efter bara ett par sekunder (om man räknar bort första halvminuten som bara är tyst) är jag fast. Sen släpper de inte taget på väldigt lång tid. För att citera min vän Elton: "Det här är ett album man ska höra från början till slut, utan paus". Det är så sant det kan bli, varje låt i sig kanske inte är det bäst jag hört. Men tillsammans bildar de någon form av naturligt soundtrack till livet. Man mår bara så djävla bra med Glasvegas i lurarna. Kan faktiskt på rak arm inte nämna namnet på en enstaka låt. Det är helheten som är storheten. Helt sanslöst bra!

Låtlista:

1.	"Flowers and Football Tops"
2.	"Geraldine"
3.	"It's My Own Cheating Heart That Makes Me Cry"
4.	"Lonesome Swan"
5.	"Go Square Go"
6.	"Polmont on My Mind"
7.	"Daddy's Gone"
8.	"Stabbed"
9.	"S.A.D. Light"
10.	"Ice Cream Van"

 
Betyg: 10/10 - Ingen tvekan, fungerar alltid.