ViolenceSounds

Då jag reste mig upp såg jag något jag aldrig sett förut. Hjalmar, tillsammans med alla hans 100 systrar och bröder. De dansade runt omkring mig, alla djupt koncentrerade i olika saker. Hjalmar själv var snabb med att berätta förutsättningarna:

"Det är här du bor, det här är ditt hem och ditt liv"

Rik på denna nyfunna kunskap lyfte jag blicken mot trädkronorna och vad fick jag se om inte Demir och Elton. Elton bar på en korg där han med jämna mellanrum plockade upp Lasagne som han kastede på Syskonskaran. Demir gjorde nästan ingenting, det uppseendeväckande var att han inte längre var chokladbrun. Hans hud hade fått en kolsvart färg och han var gladare än någonsin.

Jag lyfte blicken än högre och ser då Jonathan sitta med en liten liten låda. Ifrån den plockade han exklusiva tyger som han sedan kastade på oss andra. På något sätt tycktes det vara mer innehåll i lådan än vad som är möjligt.

Hur det än var så låg vi alla snart i en stor hög av mjukaste tyger i regnbågens alla färger. Jonathan var nu nöjd med sitt uppdrag och flög iväg.

Åter till marken, mot mig kom nu "dom coola". Vi kramades hjärtligt sen ägnade vi oss åt att "hamra på hugo". En lek vi alla tyckte var hemskt roande. Ju mer det blödde ju gladare blev vi.

Det var då jag vaknade, hela kudden var blodig, det var äckligt.

Klockan var 04.34 och näsblod är inte att leka med.