ViolenceSounds

Jag, Elton, Demir och Hjalmar såg Håkan Hellström i Oskarshamn (av alla ställen)

- Det var helgen då själva konserten kom i skymundan för krogbråk och pizzor.

Jag och mina tre vapendragares resa började, som så många andra resor, på den kära Gotlandsbåten. Det var tidigt i Mars och snön låg hög på Gotlands gator. Havet täcktes av ett lager is och det blåste upp mot 20 sekundmeter.



På båten ägnade vi åt oss att läsa varsin bok. Mellan sidorna spelade vi även spännande fotbollsmatcher i trapphusen och Hjalmar visade på ett exemplariskt sätt hur man agerar Julstjärna.
Denna båt tog oss efter en viss försening till Oskarshamn. Många säger att Visby är tråkigt och avlägset... De personerna har inte varit i Oskarshamn i Mars. Eller mitt i sommaren för den delen. Det var snö överallt, de hade inte ens plogat gångbanorna. Därför fick vi gå på vägen, men vad gjorde det. Vi mötte ingen bil, ingen person, ingen buss och inget djur.



Vi använde mitt huvud som karta och Hjalmars intellekt som värme. Till slut fann vi vårt boende, det var i staden men så långt bort man kunde komma. Uppe på ett berg låg vandrarhemmet Tuppen. Vi fick bo på nedre plan och märkte tidigt att våning 2 inhysde X antal studenter.

Vi hade nu en kväll och en dag att spendera i denna vackra idylliska stad... Vad skulle vi göra?
Denna fråga blev snabbt besvarad då alla på övre våningen blev utkastade. Av någon anledning fanns det bland dem även folk som gick gymnasiet. Där träffade vi några riktigta Oskarshamnare som skulle bli våra följeslagare under kvällen.
De tog med oss till en gymnasiefest nere i hamnkvarteren. Det var galet, det var villt. Åldern på besökarna varierade stort. Allt från 11 till 34 skulle jag gissa.


Dansgolvet var ett helvete, miraklet "stad mot land" fick en ny innebörd. Var man inte igenkänd skulle man dö.
Elton var den första som fick erfara detta. Han dansade oskyldigt (okej, inte oskyldigt.. men nästan) med en tjej då en kille kommer fram och tar strypgrepp på Elton och trycker upp han mot väggen. Sedan följer dessa ord med bred Oskarshamnsdialekt: "Jag ska döda dig, fattar du".
Elton tar det hela med ro och svarar: "Jaså, de säger du". Då kommer Demir till hjälp och tar tag i killen, säger med sin vildaste röst, vill likna det lite vid en scen i Sagan om Ringen när Legolas skyddar Gimli med samma ord; Rör du honom dör du. Efter ett kortare tumult med knuffar och liknande avlägsnas den andre mannen från platsen med hjälp av stora vakter.

Sedan fortsätter segertåget en kvart. Då har den så omtalade mannen hämtat ett stort gäng kompisar som ser väldigt farliga ut. Deras kroppshydda påminner starkt om Jesper Ohtberg och deras vilja att slåss påminner om.... hmm, ja någon. När de även pekar mot Elton anser både jag, han och Hjalmar att det är dags att dra. Trots Demirs kraftiga dödslängtan lämnar vi platsen kring ettslaget. Efter ihärdigt letande märker vi att det inte händer något annat av intresse i staden. Vi bestämmer oss då för att gå hem och sova.


På något sätt lyckades Elton knipa en av sängarna, snabbt inser jag att nu måste jag vara listig. Så till allas stora förvåning säger jag: "Okej då, jag tar madrassen, men då får ni sova tillsammans i sängen". Så blir det, Demir och Hjalmar får krypa ihop under samma täcke i en 90-säng.

Efter det sedvanliga minikriget somnar vi alla, trötta, men även förväntansfulla inför morgondagen.

1000. Alla är vakna av olika anledningar. Demir för att Hjalmar sticks, Hjalmar för att jag hoppade på honom, Elton för att han höll på att tappa sina ögon och jag för att det var minst 40 grader i rummet.

Nu hade vi alltså en hel dag framför oss, vad skulle vi ta oss till. En sväng på stan för att se utbudet tycktes smart. Det var inte alls smart, det var roligt. Vi köpte en massa olika småsaker som vi skulle äta. Demir hade inte tagit med sig några pengar alls så det blev ett litet bråk eftersom han fick äta nudlar hela helgen.

Framåt kvällen beger vi oss till vår kära Pizzeria för att äta den första av många "Hockey Special". Kanske den vidrigaste Pizzan som sett dagens ljus. Elton orkar i vanliga fall äta en halv Pizza, en Hockey Special orkar han bara ett par tuggor av. Till Demirs stora glädje.

Konserten i sig var inte så mycket att hurra över, en trevlig upplevelse i en ishall helt enkelt. Vi flippade runt och stod lite överallt. På folk och bredvid folk.  


Efter konserten hade vi minifest i vårat rum, bara vi fyra. Sedan somnade vi där vi satt och vaknade sent nästa dag.

Två Hockey Special senare satt vi i ett uppehållsrum på Vandrarhemmet. Båten skulle gå på natten och klockan var bara 2. HÄR SKA SPELAS MONOPOOL....


Spelet började och Demir tog genast täten. Tätt följd av Hugo som inte ville ge upp. Elton och Hjalmar avvaktade och väntade på luckor. När vi hade spelat en timme var det dags att börja köpa hus för vissa. Det var då problemen startade. Hjalmar flippade ut för att han itne märkte när någon gick på hans gata. Sedan började Hjalmar och Demir slåss för att de tyckte olika om husköp. Den ena tyckte att man fick köpa hus vart man vill, när man vill. Den andra tyckte att man bara fick köpa hus på den gatan man stod. Ingen orkade läsa instruktionerna så vi bråkade om det istället, en del av bråket finns på film. Så om någon är intresserad så hör av dig till mig.


Det hela slutade iallafall med att Hjalmar välte spelbrädet och gick för att laga nudlar. Sedan satt vi tysta och kollade på Glamour och trav de sista timmarna innan båten gick.