ViolenceSounds

Millencolin bildades 1992 av Erik Ohlsson, Mathias Färm och Nikola Sarcevic. Under 1993 kom även Fredrik Larzon in i bilden. Dessa fyra herrar spelade någon form av ganska töntig skaterock som tilltalade mig direkt av många outgrundliga anledningar. Jag ville också kunna åka skateboard... Något jag dock inte lyckades med..

Höjdpunkterna på skivan är många, främst No cigar, Duckpond, Penguins & Polar Bears, Hellman och A-ten.

Det är mycket trummor och mycket gitarrer, det är även ganska skrikigt men på något sätt lyckas briljante Nikola att väva in utmärkta texter och melodier i det snabba tempot. Nikola som även lyckats bra på sin solokarriär där han spelar mer akustiskt och lugnt.

Skolan är nu slut.
Igår firades det avslutet. Tal, predikan och stipendium i Domkyrkan vid halv 9. Champagne och mingel i Almedalen vid halv 10. Sambatåg upp till skolan. 100 grader varmt och vindstilla.

I skolan åt vi mat för sista (yeah right) gången i matsalen innan det var betygutdelning i A309. Tack till Åsa, Kjell och Birgitta. Efter klassrummet började väntan inför utspringet på stora scenen vid fotbollsplanen. Battan förlorade lottningen och fick springa ut med fel klass. Dock kom han snabbt tillbaka, skamsen över vad han hade gjort.

Jag tror det var minst 10 000 föräldrar och vänner på fotbollsplanen, solen sken och musiken var dålig. Skitläskigt var det. Men Hjalmar framförde ett fantastiskt tal (som kanske var lite väl långt) och vi dansade ner för trappan. Blommor och Champagne delades ut från folk man kände och inte kände.

Sen bar det av till vagnen, som dagen till ära hade pyntats i SP3f's färger... Där var det stort kalas hela natten lång. Kan tyvärr inte skriva här hur det var eller vad som hände. Det är något man måste uppleva själv. Kan bara säga att det förmodligen var den bästa kvällen i mitt liv. Vi dansade och sjöng oavbrutet i nära 12 timmar. Vi åt, drack och skålade. Vi hoppade, brottades och vinkade till alla. Battan och Crey slog vad och Demir fick huvudvärk. Annie var en liten sol på vagnen och Elton agerade extra-DJ i nödfall. Det var kalas...

Pensionärer vinkade och var glada, småbarn vinkade och var glada.. Jag tror alla var glada..

vad gör man nu?

---

ä

vad gör man nu?

Sett och hört i SP3f's klassmapp bara dagar innan studenten.

"Emma" säger: Är det någon som är allergisk mot något?

"anonym" säger: Allergisk är jag. Mot rödhåriga, fula brudar (tydligen inte på fyllan), halvmissar och Crey..
Snälla lös detta åt mig!

Hur "anonyms" problem löste sig förtäljer inte historien men en förklaring kan komma då SP3f tar studenten på fredag den 8:e Juni 2007.

---

Vill även minnas att en pojke född 1987 hade glömt bort sin egen 20-årsdag. Dock är det bara en parentes i världen.

Oh, so they say

Klockan 1300 samlades Elsa, Jonathan, Matilda och Hugo hemma hos Matilda för en alkoholfri drink utan smak och lite fotografering. Bara 20minuter sent kom då "de korta" men söta. Varför de var sena och vem de berodde på lämnar jag osagt.

Vi tittade oss i spegeln och åt vindruvor. Mamma pratade med Matildas kille Johan som är 24 och frågade om det var lillebror, Jonathan slickade på sitt hår och Matilda dansade.
Frammåt 14 var det dags att bege sig mot skolan för att hitta sin bil. Där fanns redan ett hundratal bilar. För fordonselever och andra bilintresserade fanns nu tillfälle att gotta sig i avgaser och svett.
Jag och Matilda spatserade runt och lekte övermänniskor. Träffade fotbollslag, fotbollsmammor och 87:or.

Ungefär nu blev man svettig

Bilkortégen rullade ner mot Almedalen utan missöden. Vår gamla bil från 1932 gjorde ett fantastiskt arbete och runt om i världen finns nu miljontals bilder på oss. Alla är fula men vi ser i alla fall glada ut.

Matilda och jag var förmodligen vackrast av alla, men säg det inte högt.

Nere i Almedalen väntade ett par timmars svettningar och hälsningar, diskussioner om huruvida vi skulle stanna kvar eller vara coola på Masters, fotografier och uppställningar.
Allt gick långsamt och solen brännde. Samtidigt spelade "Kaj IF" och Visby AIK 3-3 uppe på Gutavallen och de svartvitas ben böjdes likt topz. (?)

Klockan 1800 gick vi till Wisby Hotells uteservering för fördrink och "mingel". Något som är enormt överskattat när man är hungrig. Själv tränade jag på att vara gentleman och det gick ganska bra. Vi fick Champagne som man låtsades tycka om (inte Battan för han hade Absolut i fickan(han är från Roma)) och gräsfläckar under skorna.

Nu väntade spegelsalen och Donnertal i 40 timmar. Det fanns ca 5 Donnerelever men jag gissar på att ungefär 100 donnertal hans med. På något underligt vis lyckades hela middagen bestå av mer eller mindre lyckade tal. Bord 5 lämnar jag osagt. Daniel Molin styrde upp den samlingen på ett föredömligt sätt. Själva maten vill jag inte tala om då den tyvärr var lite av en besvikelse. Dock var det gratis alkohol som satte lite plåster på såren.

Ljudnivån var ungefär som på Visby AIK's hemmamatcher (?) och mest hördes Anton Vande........(någonting) och bord 5's damer tillsammans med Donnerandan. Donnerandan är något som Donnerelever utvecklar efter månader av isolering från omvärlden.

Då borden dukades bort och dansen tog vid blev allt som en dimma. Var skulle man gå, hur skulle man gå och när skulle man gå. Olearys var tråkigt och Hamnplan var försvunnen. Man dansade till gammal musik innan man märkte att man inte kunde dansa, då kom pappa med en bil som körde mig hem...

Vad dimman berodde på kan diskuteras men ihärdiga rykten säger att det berodde på gratis cider och äcklig ciggarrlukt.

Almedalen klockan 15.00 imorgon söndag.