ViolenceSounds

Coldplay 2005

Hugo, Elton, Jonathan, Hjalmar, Demir, Max och Filip åkte tillsammans till den stora staden med det lilla utbudet. Stockholm var blåsigt och grått. Vi var glada och förväntansfulla.



På schemat stod endast 2 saker:

1. Äta pizza
2. Se på Coldplay

Hjalmar börjar redan på båten med den ack så intelligenta frågan: "Vad heter bandet som vi ska se?" Därefter dansade han till sommarplågan "Step up" med Darin. Max och Jonathan lekte att de var snygga ute på däck och Elton såg ut som att han knytit fast ögonen kring hjärnan. Filip var rädd för en stor svart hund och Demir och jag tittade på samtidigt som vi bråkade om hur 7 killar skulle sova i tre sängar.


Konserten var fantastisk, vi hittade ett eget privat dansgolv högst upp i den fullsatta Globen. Där sjöng vi och dansade till "Square One" och "In my place". Klimax kom då Chris Martin och Coldplay slänger av Fix You. Då springer vi ner och hjälper pensionärerna att hålla takten.


Eftersom vi alla var (och är) väldigt lydiga och snälla gick vi genast tillbaka till lägenheten efter konserten. Där köpte vi upp Pizzor från den lokala pizzerian och såg på film. Hjalmar lekte att han var Chris Martin i "U2" (?) till allas våran lycka. Jonathan tog dit ett par vänner som var tysta, blyga men förmodligen snälla. Stämningen var tyst och pressad. Jag är dålig på det så jag bestämde mig för att lätta upp stämningen lite.

Jag la mig uppe i våniningsängen bredvid Demir med huvudet hängandes utanför kanten. Då tjejerna redan nu befarade att jag var utvecklingsstörd kände jag att det inte fanns något att förlora. Jonathans krulliga huvud syntes nere vid marken som en perfekt måltavla. Efter cirka 4 snorfria salivhögar i håret märkte han att något inte stod rätt till. Kriget var i full gång och varade i närmare 30 minuter. De andra killarna höll sig coola inför det kvinnliga könet med kommentarer som "Hugo, fan va du är barnslig" och "Skärp dig för fan".

Efter kriget gick tjejerna och vi gick och vi lade oss ner för att sova.

Slut