ViolenceSounds

Conors största framgång är väl egentligen med Bright Eyes där hans speciella röst hörts i flera Indie-avsnitt av bland annat The OC, något som gjorde bandet känt "bland massorna" så att säga.

Conor har sjungit och spelat in musik långt innan Bright Eyes och The OC. Redan som 13-åring började han sjunga och det dröjde inte länge innan han spelade in sina första två album "Water" och "Here's to Special Treatment" (1994). Endast 14 år gammal.

Soundet i nya albumet är självklart väldigt likt det han gör i Bright Eyes; country-folk-indie-rock-singer-songwriter. Detta betyder med andra ord oftast lugna låtar med gitarr och eftertänksam sång.

Skivan innehåller ett antal guldkorn och därför får man acceptera några (enligt mig) snedsteg som till exempel "I Don't Want to Die (in a hospital)" som jag anser är näst intill outhärdlig. Likaså "NYC-Gone, Gone" som gör mig aningen förbannad.




Låtlista: (Höjdpunkter i FET stil)

1.	"Cape Canaveral"	4:04
2.	"Sausalito"	3:10
3.	"Get-Well-Cards"	3:33
4.	"Lenders in the Temple"	4:35
5.	"Danny Callahan"	3:58
6.	"I Don’t Want to Die (In the Hospital)"	3:32
7.	"Eagle on a Pole"	4:42
8.	"NYC - Gone, Gone"	1:11
9.	"Moab"	3:36
10.	"Valle Místico (Ruben’s Song)"	0:49
11.	"Souled Out!!!"	3:32
12.	"Milk Thistle"	5:21

 
Betyg: 7/10 - Det är "snedstegen" som drar ner betyget.