ViolenceSounds

I Maj i år släppte Death Cab For Cutie nytt album i form av Narrow Stairs. Tidigare album har jobbat sig upp till någon form av "soundtrack" för sena 80-talister och tidiga 90-talister, Death Cab hade musiken till folkets liv. Det är förmodligen sångaren Ben Gibbards sköra röst som träffat så rätt och påverkat så många.


Narrow Stairs har fått lysande recensioner och av månge anses det vara bandets bästa album. Det kan jag omöjligt hålla med om. Kan det kanske vara så att man växt ifrån dem? För jag tycker att det är långt ífrån lika gripande som till exempel The Photo Album från 2001. Jag säger som många kritiker sagt: "Nu tappar man OC-publiken".

Annars är soundet väldigt mycket "Death Cab". Det märks att de nått stora framgångar inte minst i de två första låtarna. De hade aldrig vågat börja så i ett tidigare skede av karriären. Vad jag vill säg är att det är mer experimentellt och påhittigt än tidigare, lite på kostnad av djupet och känslan som alltid funnits där.

Men Talking bird (spår 5).. Varför? Det är typ det mest outhärdliga jag hört på ett studioinspelat album i hela mitt liv, fy fan.

Låtlista:

1. "Bixby Canyon Bridge" – 5:15
2. "I Will Possess Your Heart" – 8:35
3. "No Sunlight"  – 2:40
4. "Cath..." – 3:50
5. "Talking Bird" – 3:23
6. "You Can Do Better Than Me" – 1:59
7. "Grapevine Fires" – 4:09
8. "Your New Twin Sized Bed" – 3:06
9. "Long Division"  – 3:50
10. "Pity and Fear" – 4:21
11. "The Ice Is Getting Thinner"– 3:45

Betyg: 7/10 - För att det är Death Cab.